Camilla Kronqvist: Politik är inte att konsumera

Under de senaste månaderna har jag börjat känna en smygande trötthet. Tröttheten handlar om att ständigt tilltalas som kund och konsument, och i andra fall som produkt och producent. En firma som tidigare tillverkat en dörr till vårt hus ringer enträget för att de vill följa upp hur deras produkter fungerar. Talet om uppföljning och kvalitetssäkring är förstås enbart ett sätt att få komma med ytterligare erbjudanden, ”Finns det inte mer som borde åtgärdas?” Telefonförsäljare kränger försäkringstjänster genom att framkalla olika rädslor, ”Du behöver bara ringa ett nummer om du förlorar dina bank och identitetskort.” Det dagliga förandet och hämtandet på dagis åtföljs av ett klickande där mer fokus ligger på att få igång appar på smarttelefonen än att hälsa barnet välkommet. Allt för att försäkra sig om att barnet inte tillbringar mer tid på enheten än föräldrarna betalar för. Så här långt har jag ännu inte börjat nämna hur konsument- och producentperspektivet gör sig gällande i mitt arbetsliv som forskare och hur fullständigt kommersialiserat nästan samtliga nätplatser som jag rör mig på är. Varje klick är värt något, och berättar om vårt konsumtionsbeteende.

Tröttheten uttrycker sig också i frågor om hur vi som samhälle ska förhålla oss till detta sätt att tänka på oss själva? Är det faktiskt så att den enda mening som finns i mänskligt liv är att skapa ekonomiskt värde? Finns det något jag kan göra i det offentliga där jag inte behöver misstänka att någon försöker tjäna pengar på mig?

Ett möjligt sätt att reagera på de här är att cyniskt konstatera att ”Alla bara är ute efter ens pengar”. Ett annat är att försöka sätta sig över de här sätten att definiera oss som människor och hävda att jag inte påverkas av vad andra tänker. Ett tredje alternativ är att fråga om vi som samhälle har styrka nog att sätta oss upp mot den här dominerande kund- och tjänstretoriken och återfinna, och kanske också återuppfinna andra sätt att förstå oss själva än som konsumenter?

Att välja det här alternativet, framom att lida under den trötthet jag beskriver, är att välja att tänka och handla politiskt. Politiken utgår nämligen från att det finns gemensamma intressen som angår alla i ett samhälle, och att beslutsfattandet kring det gemensamma bästa inte kan ersättas genom att vi alla som enskilda individer enbart besluter oss vad som är bäst för oss själva. Att handla politiskt går alltså stick i stäv med tanken att allt meningsfullt i samhällslivet kan mätas eller omvandlas i varor och tjänster. De regeringspartier som vill omvandla centrala samhällsfunktioner som vård, omsorg och utbildning till marknader för att göra oss till kunder på ännu fler områden, handlar i den meningen i politiskt intresse.

Camilla Kronqvist, styrelseledamot

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s